AMLON

I dag var det kaos på jobbet. Våran grupp var små rebeller och flydde till ett undangömt rum i huset, som inte de andra grupperna vet om. Och där satt vi och åt. Det kommer inte att bli bra det här. I dag sa min chef åt mej att tjänsten som jag går på skulle ut, och att jag måste söka den. Det skulle vara skönt med en fast rad (har ju bara fast jobb inom kommunen, men inte en fast plats), men ändå jätteläskigt. Det blir så defenitivt på nåt vis. Fast å andra sidan är det ju en trygghet såklart. Det är ju inte ens säkert att jag får den, även fast jag går på den nu.

Efter kaosdagen gick jag och hämtade mina solstrålar på dagis. Sen gick vi på stan och handlade en julklapp till storasyster M. M. får nästan bara mjuka paket i år. Vad sjutton köper man till en trettonåring? I morgon ska jag göra klart mina inköp. Har sån tur att jag har semester i morgon. Barnen är inbjudna till dagis på julfest så jag får en stund alldeles ensam på stan. (Ensam o ensam, allt är ju relativt..) Känns lite smålyxigt. Och jag har förengångsskull inte dåligt samvete. Applåd!

Vad lyckliga barnen är över snön. Det är typ 5 mm, eller något. :) Men vad mycket juligare allt blev.

Sen som slutkläm måste jag bara skriva: Se till att lära era barn att visa känslor!
Jag har några människor runt mej som har väldigt svårt att visa känslor. NU går det inte att lära dem det. Det skulle ha gjort långt, långt tidigare. Trots det försöker jag, och jag stångar mej blodig..

Å andra sidan kanske folk tycker att jag borde lära mej att dölja känslor lite bättre, vad vet jag??

Godnatt , kamrater!