AMLON

I bland förundras jag över hur endel kan vara så negativa, i stället för att berömma någon lite. Det är som om det är mer ok att dissa än att hissa liksom.

Tre exempel hämtade ur verkliga livet

Situation 1:
Person A: Har du gått ner i vikt?
Jag: Ja, vad kul att du ser det.
Person A: Men nu får du VERKLIGEN INTE gå ner något mer, nu räcker det.

Kommentar: Varför kan man inte bara vara glad för min skull? Det är ju inte så att jag är anorektisk på något sätt.

Situation 2:
Person B: Hur tätt är det mellan dina minsta barn?
Jag: 1 år och tre månader
Person B: Oh, gud vad jobbigt!!! Hur orkar du ha så tätt mellan barnen??? Fy, vad drygt att ha två blöjbarn samtidigt.. blablabla

Kommentar: Kan man inte fråga OM jag har tyckt att det varit jobbigt istället för att utgå från att det varit jättejättejobbigt. Likaså finns det som sparkar bakut när jag säger att vi har 4 barn boendes hos oss mestadelen av tiden (Två största är hos sin mamma/pappa varannan helg).

Situation 3:
En vikarie på jobbet sitter och berättar om utbildningen hon går.
Vikarie: När jag pluggat färdigt har jag en master-examen i biologi.
Person C: Ja, men vad blir du för någonting då då? Har du gått i fem år och läst om blommor och bin, vad blir man då?

Kommentar: Jag tycker det är en stor prestation att läsa  biologi i 5 år, även jag inte heller riktigt fattar vad hon skulle jobba med när hon var klar. Men man kanske inte behöver säga det på det sättet..

När man läser det här kanske inte det låter så farligt, men när vissa säger vissa saker låter det bara så negativt och tråkigt. Fram för lite gladare människor! (Ja, jag vet att jag är neggo ibland.. Fast mer på saker och situationer än personer iaf. ; )