Jävla jobb
I dag råkar jag nämna för min sjukskrivna sambo hur jobbigt det var på jobbet. Då fick ju han lov att berätta hur jobbigt han hade det på sitt jobb när han jobbade sist. Dvs. för flera månander sedan.. Han fattar inte heller grejen att jag faktiskt tycker att mitt jobb (människor) är viktigare än hans jobb (inköp). Jag älskar honom massvis, men i dag är han billig.
(Få se hur länge jag har samvete att ha detta inlägg på bloggen. Inte så länge, om jag känner mej rätt.)
Känner igen scenariot, eller jag känner nog igen dom båda... Tjorv på jobbet har ju en tendens att suga musten ur en så det står härliga till. Jag hoppas att ni får den hjälp ni behöver snart! Du har ju ett viktigt jobb - tänk om det kunde märkas i fråga om resurstilldelning också! Håller tummarna för att det nya schemat inte ska bli åt pepparn dåligt i alla fall, men jag hade nog velat föreslå ledningen att ta en sak i sänder och inte utsätta er för både chefsbyte och schemabyte på samma gång. Sambon och maken har en del gemensamt. Maken har nu (efter 17 år) börjat bekräfta det jag berättar istället för att börja lösa problemen på en gång med diverse handlingsplaner :) Men det tog lite tid innan han fattade att allt jag ville var att få spy ur mig lite galla och få en kram och inte nödvändigtvis få höra att det finns andra som har det sämre/hur jag ska lösa allt i en handvändning. Typ. Tur att de har så många goda sidor också ♥
Du får komma hit å vila upp dig från jobb å sambo i helgen! Vi ska ta hand om dig :)
Ditt jobb är ju viktig. Men det är jobbigt när det är så här på en arbetsplats.
Kramar