Schizo-bloggen
Antingen eller, vitt eller svart, ett eller noll, älska eller hata, himmel eller hav, upp eller ner, glad eller ledsen. osv osv. Så känns det för mej just nu. Jag är alltid en antingen-eller-människa, men nu är det mer än någonsin. Det är jobbigt!
Vissa dagar mår jag så bra och känner mej som världens starkaste människa som äntligen har tagit steget. För det mesta är det så. Andra dagar känner jag mej som världens minsta människa som bara vill lägga sej ner och grina och aldrig i livet vill vara själv och tänker "Det var kanske inte så farligt". Då vill jag bara slå mej själv i huvudet med något hårt. Stupid!
Jag vet att det här är det bästa, och att det är det här jag vill. Men vissa dagar är det bara bajs ändå.
Kan nog vara så ett tag, men sånt är livet!:) Tycker ändå att du är stark som har tagit steget!
Kram
Oh, jag är precis lika dan. Finns inget lagom här heller. Jag tror ändå att vi lever mer än människor som går på samma nivå hela tiden... eller har jag fel?
Åkte förbi Amlon-town i dag då vi åkte hem från västkusten. Det var sig likt, förutom världens stösta Coop som jag inte kommer ihåg sedan förut.
Kramkram!
Jag känner igen dina tankar så väl vännen..
Hur man ena stunden känner att man är på rätt spår, för att nästa sekund kastas in i frågetecken och ovisshet.. Det är jobbigt, men också nödvändigt tror jag.. Nödvändigt för att ta sig vidare, utvecklas åt rätt håll och växa som person.
Ur motgångarna växer förändringsviljan..
varmaste kramen för idag!!
Oj här har hänt saker, har tyvärr inte varit inne här på länge ( semestern tar på krafterna, mycket som ska hinnas med och då kommer datorn på sista plats ).
När jag separerade från mina stora barns pappa tog det mig ett halv år att må bra igen ( men då va det bara hans beslut) eftersom ni är överens så går det nog fortare =) Men sen va det min bästa period i livet ;) Hoppas allt bli bra.
kram