Som jag befarat

Läskiga trapphuskatten smet in till oss idag.

Vi hade klätt oss och var på väg ut då det kom en försäljare och ringde på. Han stod i dörröppningen och talade och talade i 100 år. Naturligtvis smet katten in och slank in under våran säng. Där låg han.. Jag fick halvtpanik (hade bråttom som f*n till jobbet), och försäljaren stog fortfarande och talade, spelade ingen roll att jag sprang runt i lägenheten som en tok. Han sa att "det tar bara fem minuter, kan vi ta det nu?". Då blev jag förbannad och sa "Men snälla, ser det ut som om jag har tid??". Då blev han skitsur och drog i väg. Katten låg fortfarande kvar under sängen.. Jag fick ringa på hos de som äger katten och be de komma upp och hämta sin katt, för jag _vägrade_ ta i den. Är allergisk (och rädd!). De kom upp och fick locka som tokar. Tillslut kom den fram. *puh*

Jag vet att jag är Sverigens löjligaste som tycker katter är läskiga. Men, hey, thats me! Men jag är alltid snäll mot alla katter, ifall någon trodde nåt annat. :)

Jag tycker synd om katten som mer eller mindre bor i trapphuset. Vad kan jag göra för att hjälpa den?


Kommentarer
Postat av: Elli

Katter är SNÄLLA, damen! ;) Det finns väl inget som är läskigt med dom? Hihi..
Poor kittyn... men finns det ingen ägare till den alls?

Postat av: Josh Holloway

i love this site keep it up is nice and good keep it up is nivce and good

2010-10-14 @ 09:02:30
URL: http://josh-holloway.blog.de

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback